Drömliv

Här har man gått och väntat, längtat och hoppats på att få känna fisens rörelser. Jag känner dem fortfarande inte utanpå magen men innuti, och det ordentligt!

Att låta morsan få sova verkar fisen redan bestämt sig för är något överflödigt. Att sparka på morsans kissblåsa verkar även det vara en favvoritsyssla. Visst är det härligt och mysigt att veta att vår lilla fis därinne lever och verkar må bra, men det var ändå inte detta jag längtade efter...

Något jag dock förundras över är hur fisen lyckas sparka åt flera håll... jag menar att först få en kickspark neråt för att bara en liten stund senare få en i karatespark åt ett helt annat håll.. antingen så bor det en liten vig gymnast där inne som kan slå knut på sig själv eller en slagskämpe som både använder ben och armar till att fäcktas med. För så gott om plats kan det ju inte vara där inne att fis hinner vända på sig så snabbt, och det är aningen för lång tid mellan sparkarna för att det ska kunnan vara en "retur" på första sparken, alltså en huvudnick.

Jag håller mina två tummar blå, för att fisen är en gymnast och inte en slagskämpe...


Ritkunskaperna i Paint är inte de bästa... haha